En som stör

Från det att jag var 13 fram till 30 så var jag mestadels vegetarian, periodvis åt jag fisk, och mestadels åt jag mjölk och en del ägg – och när tillfälle gavs, även salami (ja, ja, jag vet). När barnen kom slutade jag med det, och det slog väl över ganska rejält. Jag har hela tiden vetat att jag inte riktigt gillar det. Men jag har inte orkat ta tag i det. Det var så mycket annat. Jag sköt det framför mig. Sedan för några år sedan skrev Jonathan Safran Foer boken Eating animals. Jag visst att jag så småningom skulle läsa den, och att det skulle få konsekvenser. Jag hade blundat länge nu.

I sommar läste jag nu till slut den svenska översättningen. Konsekvensen är att jag nu åter är mestadels vegetarian, men äter kravmärkt kött och fisk, då och då. Jag har redan lyckats störa många i min omgivning. Igen. Någon sa att det spelar väl ingen roll vad du gör, alla andra gör det ju inte. Och den sortens åsikter har jag aldrig haft mycket för. Det spelar roll vem det är som tittar tillbaka på mig när jag ser i spegeln. Jag har min moral. Mina ställningstagande, det är en del av det som gör mig till den jag är. Om det stör någon, så är det faktiskt helt okej. Det är till och med bra. Friktionsfritt ska vi inte vandra genom världen.

I Nyköping har man nyligen beslutat att ha en köttfri dag i veckan i skolan. En del föräldrar går i taket. Skriver arga debattartiklar. Facebookstatusar som glöder. De anser att de inte ger sina barn mat då de får vegetariskt. Att det är misshandel att inte unna dem kött. Det är sorgligt, och okunnigt. Och bara ett tecken på att vi inte har kommit så långt som vi har hoppats.

Jag har tagit ställning nu. Och alla ställningstaganden har konsekvenser. Det tär extremt mycket mer på jordens resurser om alla är köttätare. Det är inte bara något flummigt. Det är kalla fakta. Och frågan är, hur mycket jord vill vi ha kvar när våra barn blir gamla? Det finns ingen universallösning på det här. Men det är fakta att ett vegetariskt ätande tär mycket mindre på det klot som vi alla vandrar på.

Det är en hel del kroniska köttätare som ropar - ”Titta på alla regnskog som skövlas, allt på grund av sojaodling!”. De menar att sojan skulle gå till all världens vegetarianer som väljer sojaproteiner framför kött. Men så ser det inte ut. 90 procent av all den sojan som importeras till Sverige går till inget annat än djurfoder. Regnskogen skövlas för att köttet ska bli billigare. Inte får att mätta några vegetarianer.

Frågan som Safran Foer bland annat tar upp i sin bok om köttätande, och är den största driftkraften till att boken skrevs, är om han kan se sitt barn i ögonen och samtidigt servera honom det billiga kött som man kan hitta på vilket mataffär som helst. Han kunde inte det. Och jag kan inte det heller. Inte i mina barns ögon. Inte in i mina egna.

Jag är 40 år. Är det inte dags att jag sluta att störa nu? Låta mina åsikter rulla in i munnen och bli ett muttrande i fåtöljen? Hör inte störandet ungdomen till? Nej. Jag är långt ifrån färdig, jag tror att jag egentligen inte ens har börjat.