Ursäkta, men det här inlägget kommer att bli långt.
Efter en självupplevd händelse skrev jag en krönika i min blogg i den lokala tidningen Södermanlands Nyheter. Texten kallade jag "Manliga drömmar om småflickor" och handlade om en man som stod och berättade om sin dotter och hur det börjat puta ut och växa hår på henne, och hur han längtade efter att ha poolparty med hennes klasskompisar som nu gick i fyran. Något som chockade mig ganska rejält, och jag blev förbannad på mig själv att jag inte agerade där och då. Ni kan läsa texten här.
En vecka efter att jag publicerat krönikan kontaktade tidningen mig och ville att jag skulle plocka bort några detaljer från texten, det handlade egentligen om att plocka bort hela det som var textens poäng. Om den här mannens tankar om småflickor. Jag gick inte med på det. Och tidningen avpublicerade min text. Och där slutar väl allt normalt agerande från tidningens sida - att de ville plocka bort en text som de fått in en anmälan på är väl förståeligt om man inte har någon högre ribba för yttrandefrihet - den här tidningen är ökänd för att censurera bort kommentarer på webben - kommentarer som inte brutit mot någon lag, eller någon regel som tidningen skrivit ned, kommentarer som till exempel är kritiska mot tidningen tar ofta bort.
Jag skrev en förklaring i min blogg varför tidningen hade plockat bort min krönika, kommentaren var följande:
Och det var då SN:s chefredaktör, Göran Carstorp, fick fart, han verkade vara uttråkad på sin semester och trött på att klippa gräsmattan. Han beslutade att jag skulle stängas av som bloggare på SN för att jag har "grovt har brutit mot de etiska regler som gäller.", och skickade budet via nyhetschefen på SN, Kerstin Hammar. Då skrev jag tillbaka till henne och Carstorp att jag ville veta vilka etiska regler jag brutit mot. Jag, fick inget svar. Istället skrev Göran Carstorp ett blogginlägg, där han inte heller gick igenom vilka regler som jag grovt hade brutit emot. Bara att jag brutit mot dem.
Avstängningen kommer alltså direkt efter att jag publicerat anledningen till varför SN tog bort mitt inlägg. Kan vara värt att notera.
Och en parentes - Carstrop skriver att SN inte är juridiskt ansvariga för blogginlägg, men tyärr Carstorp, det är ni. Er ansvarige utgivare är ansvarig även för minsta lilla kommentar som faster Hilda skriver på er webb, och även vad vi bloggare tillfälligtvis skriver ned. Det går inte att svära sig fri från.
Här går vi iväg en stund och kontrollerar i rullarna vem som är ansvarig utgivare för SN, ja men se där, det är Carstorp själv, det var lite annorlunda, att chefredaktör och ansvarig utgivare är samma person, men å andra sidan, så gör man ju saker lite annorlunda på SN än vad man brukar göra i svenska medier. Så där, nu går vi tillbaka till parentesen igen.
Det är när sådana kommentarer kommer, som att de inte är juridiskt ansvariga för blogginlägg, som jag undrar hur mycket kunskap om publicistisk verksamhet som SN:s chefredaktör egentligen har. Jag har ställt mig frågan många gånger förr - bland annat under det drev som SN gjorde mot Landstinget och som ledde till #sngate.
Men åter till huvudhistorien. I sitt blogginlägg skriver Carstorp att anledningen till att jag stängts av är att jag "svarade med att använda sn.se för att fortsätta sprida sitt inlägg på andra sajter. Därmed visade han att han inte respekterar de villkor som gäller på sn.se, och vi såg ingen annan råd än att stänga av den partiblogg som han för Vänsterpartiet i Gnestas räkning har haft på sn.se".
Och nu blir det helknas. Hur har jag använt sn.se för att sprida mitt inlägg till andra sajter? Det här låter som en chefredaktör på gammelmedia som inte riktigt har förstått hur det där internettet egentligen fungerar. Folk har delat artikeln (det finns en dela artikel under alla era artiklar på webben Carstorp, har du sett den?). Folk har klipp och klistrat texten från inlägget och spridit det vidare. Folk har skrivit om den på Facebook, och Twitter. Jag har inte lyft ett finger för att de ska hända. Det är så internet fungerar, förstår du herr chefredaktör? Folk pratar med varandra. Delar saker, tycker saker. Lite modernt så där.
Jag har alltså enligt Carstorps förklaring i bloggen blivit avstängd för att andra har spridit krönikan vidare. När jag bad att han skulle rätta till det den där konstiga texten i bloggen och skriva rent ut varför han stängde av mig, så rättades ingenting, utan istället fick jag ett personligt mail där han förklarade att "Jag såg det som en nödvändig akutåtgärd då jag uppfattade att vi pratade helt förbi varandra." Det var inte vad han skrev i sitt blogginlägg, och ingenting om det där med vilka regler som jag grovt brutit mot, och inget om att "använda sn.se för att fortsätta sprida sitt inlägg på andra sajter". Och ingen rättelse i hans blogginlägg.
Göran Carstorp vill ha ett möte, så att vi kan reda ut allt. Men inte nu, för han är upptagen av semester. Men tillräckligt mycket tid över för att stänga av mig för att han tyckte att vi pratade förbi varandra. Sa jag förresten att Göran Carstorp inte sagt ett ord till mig personligen innan det mailet? Att hans ord bara vidarebefordrats av andra på tidningen?
Göran, för att överhuvudtaget kunna prata förbi varandra, så måste man prata först. Jag pratar gärna. Men du får gärna börja först. För jag förstår inte ett dugg av den här totalt motsägande smörjan som har kommit från er redaktion hittills. Och hur ska vi kunna prata om det när er egen berättelse inte verka hänga ihop. Prata ihop er, bestäm er varför ni egentligen stängde av mig, kanske var någon släkt på redaktionen till den man jag först skrev om? Skriv det då. Den här smörjan ni hittills har producerat som förklaringar till er agerande håller inte.
En fråga bara till Göran Carstorp innan jag avslutar: Du vet väl att er ansvarige utgivare er ansvarig för alla felaktigheter i din egen blogg? Och att när jag har poängterat felen och du inte rättat dem, så ser det ganska illa ut för er, eller hur?
Slutligen. Jag gillar inte censur. Jag gillar klarspråk och rättframhet. Och skitsnacket kan vi lägga ned.
Efter en självupplevd händelse skrev jag en krönika i min blogg i den lokala tidningen Södermanlands Nyheter. Texten kallade jag "Manliga drömmar om småflickor" och handlade om en man som stod och berättade om sin dotter och hur det börjat puta ut och växa hår på henne, och hur han längtade efter att ha poolparty med hennes klasskompisar som nu gick i fyran. Något som chockade mig ganska rejält, och jag blev förbannad på mig själv att jag inte agerade där och då. Ni kan läsa texten här.
En vecka efter att jag publicerat krönikan kontaktade tidningen mig och ville att jag skulle plocka bort några detaljer från texten, det handlade egentligen om att plocka bort hela det som var textens poäng. Om den här mannens tankar om småflickor. Jag gick inte med på det. Och tidningen avpublicerade min text. Och där slutar väl allt normalt agerande från tidningens sida - att de ville plocka bort en text som de fått in en anmälan på är väl förståeligt om man inte har någon högre ribba för yttrandefrihet - den här tidningen är ökänd för att censurera bort kommentarer på webben - kommentarer som inte brutit mot någon lag, eller någon regel som tidningen skrivit ned, kommentarer som till exempel är kritiska mot tidningen tar ofta bort.
Jag skrev en förklaring i min blogg varför tidningen hade plockat bort min krönika, kommentaren var följande:
Den kränktes tysta megafon
SN:s nyhetschef har tillsammans med chefredaktören beslutat att avpublicera min krönika "Manliga drömmar om småflickor". Anledningen var att "den var väldigt utpekande för en liten ort", och att de fått en anmälan. De erbjöd mig att lägga ut krönikan igen om jag bland annat tog bort pappans kommentarer om dotterns utseende, vilken klass barnen gick i och barnens ålder. Det väl säga det som krönikan handlade om. Jag har valt att inte följa SN:s krav. Av en enda enkel anledning. Jag är emot censur. Censuren är den kränktes tysta megafon. Den som försöker stoppa diskussioner som närmar sig det privata, det som verkligen gör ont, gör oss alla en otjänst.
Krönikan kommer att publiceras igen på annan plats, återkommer med det. Fram till dess kan man hitta den på Google och på diverse bloggar genom att söka efter "Manliga drömmar om småflickor".
Och det var då SN:s chefredaktör, Göran Carstorp, fick fart, han verkade vara uttråkad på sin semester och trött på att klippa gräsmattan. Han beslutade att jag skulle stängas av som bloggare på SN för att jag har "grovt har brutit mot de etiska regler som gäller.", och skickade budet via nyhetschefen på SN, Kerstin Hammar. Då skrev jag tillbaka till henne och Carstorp att jag ville veta vilka etiska regler jag brutit mot. Jag, fick inget svar. Istället skrev Göran Carstorp ett blogginlägg, där han inte heller gick igenom vilka regler som jag grovt hade brutit emot. Bara att jag brutit mot dem.
Avstängningen kommer alltså direkt efter att jag publicerat anledningen till varför SN tog bort mitt inlägg. Kan vara värt att notera.
Och en parentes - Carstrop skriver att SN inte är juridiskt ansvariga för blogginlägg, men tyärr Carstorp, det är ni. Er ansvarige utgivare är ansvarig även för minsta lilla kommentar som faster Hilda skriver på er webb, och även vad vi bloggare tillfälligtvis skriver ned. Det går inte att svära sig fri från.
Här går vi iväg en stund och kontrollerar i rullarna vem som är ansvarig utgivare för SN, ja men se där, det är Carstorp själv, det var lite annorlunda, att chefredaktör och ansvarig utgivare är samma person, men å andra sidan, så gör man ju saker lite annorlunda på SN än vad man brukar göra i svenska medier. Så där, nu går vi tillbaka till parentesen igen.
Det är när sådana kommentarer kommer, som att de inte är juridiskt ansvariga för blogginlägg, som jag undrar hur mycket kunskap om publicistisk verksamhet som SN:s chefredaktör egentligen har. Jag har ställt mig frågan många gånger förr - bland annat under det drev som SN gjorde mot Landstinget och som ledde till #sngate.
Men åter till huvudhistorien. I sitt blogginlägg skriver Carstorp att anledningen till att jag stängts av är att jag "svarade med att använda sn.se för att fortsätta sprida sitt inlägg på andra sajter. Därmed visade han att han inte respekterar de villkor som gäller på sn.se, och vi såg ingen annan råd än att stänga av den partiblogg som han för Vänsterpartiet i Gnestas räkning har haft på sn.se".
Och nu blir det helknas. Hur har jag använt sn.se för att sprida mitt inlägg till andra sajter? Det här låter som en chefredaktör på gammelmedia som inte riktigt har förstått hur det där internettet egentligen fungerar. Folk har delat artikeln (det finns en dela artikel under alla era artiklar på webben Carstorp, har du sett den?). Folk har klipp och klistrat texten från inlägget och spridit det vidare. Folk har skrivit om den på Facebook, och Twitter. Jag har inte lyft ett finger för att de ska hända. Det är så internet fungerar, förstår du herr chefredaktör? Folk pratar med varandra. Delar saker, tycker saker. Lite modernt så där.
Jag har alltså enligt Carstorps förklaring i bloggen blivit avstängd för att andra har spridit krönikan vidare. När jag bad att han skulle rätta till det den där konstiga texten i bloggen och skriva rent ut varför han stängde av mig, så rättades ingenting, utan istället fick jag ett personligt mail där han förklarade att "Jag såg det som en nödvändig akutåtgärd då jag uppfattade att vi pratade helt förbi varandra." Det var inte vad han skrev i sitt blogginlägg, och ingenting om det där med vilka regler som jag grovt brutit mot, och inget om att "använda sn.se för att fortsätta sprida sitt inlägg på andra sajter". Och ingen rättelse i hans blogginlägg.
Göran Carstorp vill ha ett möte, så att vi kan reda ut allt. Men inte nu, för han är upptagen av semester. Men tillräckligt mycket tid över för att stänga av mig för att han tyckte att vi pratade förbi varandra. Sa jag förresten att Göran Carstorp inte sagt ett ord till mig personligen innan det mailet? Att hans ord bara vidarebefordrats av andra på tidningen?
Göran, för att överhuvudtaget kunna prata förbi varandra, så måste man prata först. Jag pratar gärna. Men du får gärna börja först. För jag förstår inte ett dugg av den här totalt motsägande smörjan som har kommit från er redaktion hittills. Och hur ska vi kunna prata om det när er egen berättelse inte verka hänga ihop. Prata ihop er, bestäm er varför ni egentligen stängde av mig, kanske var någon släkt på redaktionen till den man jag först skrev om? Skriv det då. Den här smörjan ni hittills har producerat som förklaringar till er agerande håller inte.
En fråga bara till Göran Carstorp innan jag avslutar: Du vet väl att er ansvarige utgivare er ansvarig för alla felaktigheter i din egen blogg? Och att när jag har poängterat felen och du inte rättat dem, så ser det ganska illa ut för er, eller hur?
Slutligen. Jag gillar inte censur. Jag gillar klarspråk och rättframhet. Och skitsnacket kan vi lägga ned.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar