Spelar sällskapet någon roll? Står saken alltid över sällskapet? Ja på första. Nej på andra.
Då och då genomförs demonstrationer och manifestationer på vänsterkanten som samlar ett stort antal organisationer. Det är i grund och botten något bra. Men ibland kan det blir riktigt illa, speciellt för etablerade partier, som för Vänsterpartiet, som tyvärr alltför ofta beblandar sig med politiska rörelser som de inte ens borde ta i med tång.
17 september så ska det hållas en manifestation mot alliansens politik under den samlande parollen Välfärd utan vinst. På ytan tyckte jag att det lät bra, men så tittade jag närmare på avsändaren, Nätverket Välfärd utan vinst. Och bland medlemmarna finns det många som jag aldrig skulle gå i samma demonstrationståg som. Att demonstrationstillfället dessutom sammanfaller med det som har varit septemberalliansens under flera år, dagen innan riksdagens öppnande, borde tända alla varningslampor (septemberalliansen var/är i grund och botten ett trotskistiskt initiativ).
Bland initiativtagarna finns fackklubbar, intresseorganisationer och Socialdemokrater, men även partier som Kommunistiska Partiet och Rättvisepartiet Socialisterna.
Kommunistiska Partiet har en kringelelikrokig historia genom bokstavsvänstern, de är väl mest i min generation kända under namnet KMPL(r). Ett kommunistiskt parti som är för en väpnad kamp, och som ser sig som en del av av samma kommunistiska rörelse som den som fanns i Sovjetunionen under 30 och 40-talet, och där man bland de tänkare som partiet håller högt finner både Lenin och Stalin.
Rättvisepartiet Socialisterna är trotskister. Lev Trotskij var Lenins förtrogne och krigskommisarie och grundare och första ledare av Röda Armén. Han var med och startade de första ryska koncentrationslägren. Denna man är Rättvisepartiet Socialisternas förebild. Ett flertal närbesläktade organisationer till Rättvisepartiet socialsiterna finns också med runt Välfärd utan vinst.
Andra organisationer som återfinns i nätverket är Sveriges Kommunistiska Parti och Arbetarmakt.
Detta är alltså en del av det brokiga sällskap som protesterar mot alliansens politik. I detta sammanhang så väljer Socialdemokrater, fackförbunden Seko och Kommunal deras sällskap. Och Göran Greider och min gamla chef Johan Ehrenberg ställer upp som talare tillsammans med Ann-Marghete Livh från Vänsterpartiet.
Att Seko och Metall ställer upp gemensamt med partier som Kommunistiska Partiet och Rättvisepartiet Socialsiterna, gör att de hjälper till att legitimerar dem och gör dem mer vardagligt gångbara än vad de borde vara. Greider och Ehrenberg är där i egenskap av sig själva, men Ann-Margerethe Livh är oppositionsborgarråd för Vänsterpartiet, och därför en representant för Vänsterpartiet. Hon ska dela talarstolen med Anita Salvén från Kommunistiska Partiet.
Man demonstrerar alltså mot alliansens politik, men man gör det tillsammans med dem som gärna skulle ta till vapen för att störta den folkvalda makten och som tycker att Sovjetunionen på 40-talet är ett föredöme.. Det är, som jag ser det, mycket problematiskt. Och när Vänsterpartiet dessutom skickar en talare så ser det mycket illa ut för dem. Partiet dras ned en bit i det kommunistiska avgrundshålet som man kravlat sig upp ifrån.
Det finns de som anser att saken är större. Att om man är ense om att något är fel, såsom kärnkraft, så spelar det ingen roll om de som man demonstrerar tillsammans med är Centerpartiser eller Moderater. Men det spelar roll. För agendorna skiljer sig åt. Väldigt mycket.
Kommunistiska Partiet har en helt annan agenda än Vänsterpartiet, varför ska de då hålla dem i handen och hjälpa dem att framföra deras budskap? Och har inte Rättvisepartiet Socialisterna gjort tillräckligt för att förstöra för den socialistiska rörelsen?
För att tas på allvar så måste man se till att man har rätt umgänge. Om umgänget gärna citerar Stalin, så får man problem.
1 kommentar:
Mikke! Jag tycker att du ger en tämligen onyanserad och fördömande bild av olika partier/organisationer/ideologiska yttringar. Till att börja med, vad är kommunism? ska vi ta Marxs grunddefinition eller den populära definitionen som skapats av att påstå att Kina och Sovjet är definitionen av "kommunism". För det andra, på tal om trottar etcetera (KPLMR utelämnar jag eftersom jag är alldeles för osäker på var de egentligen står, men för den sakens skull köper jag inte din allmänt sett, historielösa bild av de olika ideologiska yttringarna). Det intressanta är att, eftersom jag har haft nöjet att prata med x antal "trottar", det allmänt sett finns ett starkt avstånd mot den så kallade stalinistiska och kinesiska utvecklingen. Historiskt sett var Trotskij också aktiv motståndare till Stalin och den sovjetiska utvecklingen, samt Lenin ( en av de första att aktivt varna och bedriva motstånd mot Stalins ökande inflytande och "byråkratisering, Centralisering av makten etcetera) Trotskij dödades också i landsflykt på grunda av sitt aktiva motstånd mot Stalin och sovjets utveckling). Koncentrationsläger är knappast någon ny uppfinning och Gulag existerade redan på 1700-talet (många karoliner tvingades t ex tvångsarbeta). Det var också Stalin som i stor omfattning utvecklade Gulagsystemet till det som idag populärt kallas "Gulag"... Om du ger olika ideologiska perspektiv din egen, och populärliberala, föga faktamässiga definition så gör du snarare mångfalden av ideér, analyser och motståndet mot den nyliberala politiken en björntjänst och bidrar till att utesluta seriösa motståndare med alternativa ideér och perspektiv på den systemkris som kapitalismen i dag genomgår. Men det är kanske din egentliga agenda, att undergräva andra socialisters strävan efter ett annat samhälle....
Skicka en kommentar